Kommentar till Skolinspektionens PM om IT i undervisningen

Standard

What’s expected needs to become second nature, and that takes time. – Paul Tomkins

Skolinspektionens granskning av IT-satsningarna i skolorna bekräftade nog bilden av läget mer än den kom som någon revolutionerande nyhet för oss som följer den pågående diskussionen. Det har sannolikt i vissa läger funnits en övertro på hur lätt IT kan integreras i skolans verksamhet och bli en del av vardagen för samtliga lärare och elever. Personligen föredrar jag att se förändringen som en evolution med gradvisa anpassningar snarare än ett antal avgränsade satsningar, och evolution tar tid.

Det PM Skolinspektionen publicerat pekar bl.a. på spretigt användande av IT, avsaknad av strategi, bristande infrastruktur, otillräcklig kompetens och behov av mer uppföljning. Att användandet varierar kraftigt mellan skolor och i första hand mellan lärare är naturligtvis inte så konstigt utifrån att vi befinner oss i ett utvecklingsskede. Den låga IT-kompetensen hos lärare är kanske ett hinder idag men kommer successivt att försvinna tack vare bättre anpassade IT-miljöer (som förenklar användandet), ökade erfarenheter och fler etablerade arbetssätt.

Värre är avsaknaden av strategi på ledningsnivå vilket i första hand troligtvis bygger på otillräckliga kunskaper hos skolledning och förvaltningsledning om hur IT bäst implementeras och får effekt. Här befolkas ledningspositionerna av erfarna pedagoger som har vidareutbildats i hur man leder pedagogiskt arbete men som ofta, av naturliga skäl, saknar mer djupgående förståelse för IT. Vilket i sin tur leder till att lösningar och strategier haltar. Lägg därtill att det kanske fattas lokal praktisk IT-kompetens (lärarutbildningen är inte kvalificerande), som kan utveckla lärare och hjälpa dem att se möjligheter med utrustningen så faller det sig naturligt att effekterna låter vänta på sig.

Men evolution tar som sagt tid och man måste ha tålamod innan förändringar på allvar börjar märkas. Många gånger strider föregångare inom utveckling även mot den bekante Jante utöver diverse andra hinder. En stor ljuspunkt är ändå de många goda exempel som den svenska skolan just nu visar upp på hur man kan använda IT i undervisningen. Det finns en aktiv diskussion bland skolmänniskor i sociala medier och ett växande utbyte. Vi bör komma ihåg att arbetet fortfarande till stor del är i sin linda men att vi faktiskt redan börja kunna urskilja vilka arbetssätt med IT som är effektiva och vilka som är mest kosmetika. Kan vi komma till rätta med de glapp i kompetensstrukturen som existerar kanske det inte dröjer länge innan vi också kan se de större resultaten.

Läs Skolinspektionens PM här

14 Tactics to Deal with a Complex Problem

Standard

Här kommer en liten blogg-bonus på engelska delvis sammanfattad från iPad-projektet. En väldigt ovetenskaplig sammanställning av olika taktiker för hur man kan lösa komplexa problem i organisationen.

/ Martin Claesson

A complex problem is not necessarily something bad. Some problems arise from the opportunity to make improvements, while others emerge from the need to address failing processes or bad results. I personally embrace complex problems because I think it makes my office hours worthwhile to see how different approaches and tactics can bring the organization forward. Being able to spot a problem is of course the key, something that requires vision, qualification and guts. It’s a skill not always preferable for your career, depending on your employer, so it could be wise to package every identified problem with some tactics on how to deal with it. Finding and fixing a problem could prove invaluable to your organization but without a solution you’re just the person who dug up the dirt. For great problem spotters/solvers sometimes the solution is already available in their tool box, they just need to find the right problem for it and apply some tactics.

So here’s 14 tactics to deal with a complex problem that you could choose from. My personal favourites are Ignore and Spend, but reality many times restricts me to Duct tape and the Do-it-yourself tactic (that I deliberately left out because it’s not really a tactic is it?), while Grow is probably the best long-term approach. Go ahead and try some or all of them, if they don’t work you’re probably doing it wrong.

 

Ignore – Some problems are just best left alone. Ask yourself is this is a situation that need fixing now or if there are more important things to focus on, then go do that. Whenever you come back to the issue the problem might already have been solved.

Duct tape – Make a temporary solution that will keep things running for now until you can apply other tactics. A cheap option that will work if you need to fix things instantly or your problem is limited to a certain time frame.

Invent – Get someone to solve the problem by creating a completely new solution. This could be a risky and costly approach and applies to unusual problems that resemble few others. Only do this to problems that affect your organization over a longer time period.

Piggy back – Go with someone else’s solution. It’s probably not necessary to buy a rocket if you just need a ride to the stars. This is a relatively cheap option that doesn’t give you full control over the solution but makes it happen.

Offspring – Spin off the problem to someone else who has to take ownership, maybe you’re the wrong person to deal with it if you just tweak it a little bit. There is also an option, though expensive, to create a new position to deal with a reoccurring problem.

Jam – Gather a good crew and sit down for a dedicated but limited period, preferably outside the office. Have everyone in the crew bring their ideas and perspectives on how to solve the problem. Don’t leave without at least a few threads to follow.

Lead – Appoint or create strong leadership to get everyone focused and on the same track when dealing with the problem. This is a power approach that could be useful if you identify that the key competencies to solve the problem are already in place.

Full court press – Have everyone in your organization or department address the problem for a short and limited time. This could be seen as a desperate tactic but deployed correctly it can also have positive side effects on  your organization by getting everyone involved in important processes.

Story – Some problems need to be looked at thoroughly to be understood. By investigating the past and envisioning the wanted state (future) it could be possible to fill in the gaps to find a feasible solution.

Mash – Try to solve the problem by combining already existing resources. Many solutions are already within your grasp if you are just able to see the opportunities and connect the right ends of resources and systems together.

Spend – Some problems go away by throwing money at them. It’s usually wise to know how and why you are doing it too.

Replicate – Your problem is probably not unique, someone else is likely to have already solved it (or died trying). Get the best parts of that person’s work (as long as it’s not patented) and leave the rest.

Invite – Look for someone to partner you in finding a solution. Maybe someone else could also gain from getting rid of the problem or through the process of dealing with it.

Grow – Make your organization aware of the problem and have it self-organize and grow around it to create a solution. This is a great tactic for organizations who are often dealing with complex problems but it requires you to have qualified and adaptable personnel at your disposal. And don’t expect things to happen overnight.  

 

Organisationens utveckling viktigare än appar

Standard

Som uppföljning på inlägget 11 saker att tänka på inför en skolsatsning på IT angående vad verksamheten bör lägga fokus på utifrån våra erfarenheter på Årstaskolan.

Vi har som utgångspunkt alltid försökt ha en hälsosam skepsis inför arbetet med IT. Det har visserligen funnits en övertygelse om att IT har sin plats i skolan, precis som i vilken annan bransch som helst idag, men svaren på ’hur, när, vad och var?’ har snarare varit eftersträvansvärda än självklara. Med det vill vi säga att det varken finns någon ’quick fix’ eller uppsättning appar som direkt gör pedagogens arbete dramatiskt bättre, den som söker det tror vi är fel ute (vi har åtminstone inte hittat någon). En insikt som vi tidigt tillskansat oss är att IT per automatik inte innebär någon förbättring av pedagogiken, även om vi utifrån det genomslag IT har i samhället i stort ser det som sannolikt att det även kan tillföra något till skolan och undervisningen.

Att hitta den enkla lösningen som direkt höjer resultaten tror vi därför inte är rimligt. De pedagogiska svaren finns inte i specifika appar eller en enskild leverantörs hårdvara. Det finns samtidigt ingen självklarhet i att ’mer är bättre’ då mycket av den mer spännande utvecklingen på Årstaskolan har skett med små och begränsade resurser. Avgörande är istället organisationens och individernas vilja och förmåga att utvecklas och förbättra verksamheten utifrån tillgängliga resursers potential. En utvecklande pedagogisk tillämpning föds ur matchningen av ett beskrivet behov och tillgången till en möjlig lösning (ibland i omvänd ordning), i det här fallet de tekniska resurserna och kompetensen att hantera dessa.

Fokus har därmed kommit att flyttas från den tekniska utrustningen till utveckling av verksamheten. Främst inbegriper det av självklarhet lärarna som den enskilt viktigaste faktorn för elevernas lärande. Vi tror att en grundförutsättning för att IT, i likhet med andra resurser, ska få ett positivt genomslag på resultaten är att lärarna som använder utrustningen håller hög kvalitet genomgående i sin undervisning. Samtidigt måste det i organisationen finnas en bra förståelse för teknikens ’logik’ och vilka möjligheter och fördelar den kan bära med sig, samt förmågan och kunskapen att kunna utnyttja dessa fördelar. Det är enbart kombinationen av bra lärare och öppenhet för användandet av nya verktyg i undervisningen, alternativt en tydlig och utvecklande pedagogisk tanke, som kan generera önskvärda resultat med IT i skolan.

Susanne van der Kwast, en av Årstaskolans lärare som arbetat 1-till-1 med iPads under våren, beskriver i sin utvärdering utrustningens förhållande till lärandet så här:

Det som känns viktigt att nämna är att iPaden på intet sätt ”tar bort” barns läs- och skrivsvårigheter. De som har svårt att stava, skriva och läsa har bara fått ett hjälpmedel som underlättar för dem att kommunicera på ett förståligt sätt. Det som tidigare hindrade dem i skrivprocessen som att forma bokstäver, pennfattning, stavning och koppla ljud till bokstav kan de nu få hjälp med tack vare de olika skrivprogrammen och deras funktioner.

/ Martin Claesson

State of the Net 2012 – David Snowden

Standard

Varför är det här intressant? – Föredraget handlar om kunskap, organisation, människa och teknik. Centrala ämnen som påverkar hur vi kan leda, ta lärdom och samarbeta för att utveckla skolan och andra organisationer. Snowden tar bland annat upp organisationers behov av byta robustness, förmågan att förhindra och undvika fel, mot resilience – där vikten läggs vid att kunna hantera misslyckanden och dra nytta av de erfarenheter och möjligheter som presenteras. Han talar även om exaptation – att ta något som har skapats för ett ändamål och ge det en ny funktion (i ett nytt sammanhang) som en viktigt form av utveckling. En lite längre utläggning kring innehållet i föredraget finns här.

David Snowden på Wikipedia

Det här klippet dök av en slump upp när jag på semestern råkade följa ett Twittermeddelande om Luis Suarez och ‘tacit knowledge’ som visade sig handla om ett annat intresseområde än fotboll.